Om nattfrierier:
Pojkarnas nattliga ramsor när de knackade på flickornas
fönster är en egenartad surrealistisk poesi. Den rymmer ofta omkastningar av
orden och uppochnedvändning av världen. Det kan ses som ett språkligt utlopp
för ett upphettat inre av oförlöst trånad. Bengt af Klintberg resonerar
intressant om detta i sin bok Kuttrasju (1998).
Nattfrieriseden var en traditionell form
i det nordsvenska bondesamhället för flickors och pojkars närmande till
varandra. Om pojken blev insläppt av flickan skulle de ligga påklädda intill
varandra till gryningen för att pröva om de trivdes samman.
Att traderade
ramsor kan vara mycket långa beror på att de är sammansatta av moduler som kan
kombineras på olika sätt till skiftande helheter.
NATTFRIERIRAMSA FRÅN ERSMARK
God afton, god afton,
sköna innevarande fruntimmer
som inom dessa fyra runda väggar vilar.
Hör du Anna, ska du svara mig
på god afton i kväll?
Vad var det jag
tyckte du sa,
var det god afton
eller var det nånting annat som lät?
Inte är du väl lika torr som kon,
som for norrut till Rönnbäcken
och hade torkad näver till lever
och garvat fårskinn till mellankött,
sa slaktarn sju dagar förrn han slakta´na,
ifall inte den hålen ljög.
Var det god
afton du sa?
Nej, tyst, tyst.
Hörde du, inte är du väl död?
Jag har inte sett i tidningen
att han har farit med dig än,
nog har jag sett han har farit
med en och annan,
men nog tror jag du är kvar än.
Nog kan du väl
krysta ur dig god afton,
då det är ute tre av livets lustigaste träpojkar,
som har glasbyxor och svinhorn
och horn på knäna
och fastpiggat hår uppå skallen.
Det är måneljust
och släavitt
och himlen är full av fiolister,
och det är så kallt
att gammelhagarna är nedfrusna
och det är skridskois ända upp i månen.
Nånting svara,
nånting säg, men fort,
om än du har en vän på din arm
och en ring på ditt finger
och kärleken brinner
som en björkvedsbrasa i din barm,
sno honom ryggen
och slå´n på käften
och svara mig uppå god afton!
Nå huru for det
om gicket?
Jag hör lite illa
på vänsternäsborren i kväll,
krax´ till och host´ till och spott´ till
och svara uppå god afton.
Tyst, tyst,
alltför tyst!
Det är ett svar som man väntar
av gråhåriga gubbar och gummor
och barn som i askan sprattla.
Var det god afton du sa?
Hör du, inte sover du väl än?
Stryk sömnen ur ögonen
och kasta den under sängen!
Du finner igen den i morgon
som en torkad skolapp
som du kan putsa av paltgrytan
eller kaffepannan med.
Du kan väl
krysta ur dig ett litet tjuvskitord
som vi får stoppa ner i västfickan
och skratta åt på bönen i morgon.
Det kan du väl göra,
det är så fort gjort och fort glömt,
så det kommer du inte ihåg
klockan fyra i morgon bitti.
Inte är du väl så hårt inslumrad
i den sju sanna evigheten
att du inte kan krysta ur dig nånting?
Det här, förstår du, är sönerna hans
Jonk-Oll´, Per Stål och ´n Pål.
Nå hur får det
om gicket?
For det under bordet,
eller for det ut i fällfodret?
Räckte det och blev över?
Nå, hur for det om gicket?
Ska du ha upp dörrn i kväll?
- Nej, jag vet
inte.
- Strumpa opp i
hopplästerna,
spring tvärt mot din vilja
snett över tilja.
Varför ligger du där och matar munnen
och vickar med tårna
och visslar efter fälltestarna?
Opp och hoppa
och slå rumpan i taket!
- Nej, jag vet
inte.
- Jo, gör det,
jag ska gå lika tyst
som den onde då han gick
mot gammalmänniskorna på Falmarken
och bar mjölet i svegen
och spillde aldrig en enda droppe.
Du ska väl inte vara
som den obarmhärtiga samariten,
som grov ut ögonen på sisselskiten
och stoppade dem in i Dragnäsviten.
Nå, hur gick det
om gicket?
Ta den varma foten ur den varma sängen
och stig på det kalla golvet,
lägg din varma hand på det kalla låset
och vrid ett halvt varv,
sen reder jag mig själv!
sveg
= ögleformat redskap att bära hö med
sisselskit
= gulsparv
