Vi rundar av Foxtrotveckorna med lite ordstävsfakta.
Så här inleder jag avsnittet om ordstäv i min bok Folklig ordkonst (2005):
"Ordstäv är en egen genre i den folkliga ordkonsten och
känns igen på sin sa-sats: sa bonden, sa käringen, sa länsman, sa prästen.
Folklivsforskare brukar benämna dem wellerismer efter Samuel Weller, i Dickens
Pickwickklubben, som strödde dem kring sig.
Stäven är
undantagslöst humoristiska. De begår försåt mot invanda tankemönster genom att
utnyttja ords flertydighet till nya överraskande betydelseutvägar.
Ordstäven
förefaller mer koncentrerade i tid och utbredning än andra genrer i den traderade
ordkonsten. De anses vara särskilt förekommande på germanskt språkområde (som
bland annat innefattar nordiska språk, tyska och engelska) och väsentligen ha
tillkommit under1800-tal och tidigt 1900-tal.
Vilka särdrag
i kultur, mentalitet och samhälle som är gynnsamma för genren vore värt en
diskussion. En förutsättning är tydlig. Stäven är beroende av ett väl känt
samhälleligt persongalleri och allmänt bekanta karaktärstyper som de kan
relatera till.
När
bondesamhället ger vika för ett urbant och industriellt samhälle med snabbt
föränderliga sociala relationer upphör nybildningen av ordstäv."
Kanske dags att ta upp tråden igen ...
