Det var en annan femma, sa bonden när han skrev en sjua.
OM ORDSTÄV
Ur min bok Folklig ordkonst (2006)
Ordstäv är en egen genre i den
folkliga ordkonsten och känns igen på sin
sa-sats: sa bonden, sa käringen, sa länsman, sa
prästen. Folklivsforskare brukar
benämna dem wellerismer efter Samuel
Weller, i Dickens Pickwickklubben,
som strödde dem kring sig.
Stäven är undantagslöst humoristiska. De
begår försåt mot invanda tankemönster
genom att utnyttja ords
flertydighet till nya överraskande betydelseutvägar.
Ordstäven förefaller mer koncentrerade i tid och utbredning än andra grenar i
den traderade ordkonsten. De anses
vara särskilt förekommande på germanskt
språkområde (som bland annat
innefattar nordiska språk, tyska och engelska) och
väsentligen ha tillkommit
under1800-tal och tidigt 1900-tal.
Vilka särdrag i kultur, mentalitet och
samhälle som är gynnsamma för genren
vore värt en diskussion. En
förutsättning är tydlig. Stäven är beroende av ett väl
känt samhälleligt persongalleri och
allmänt bekanta karaktärstyper som de kan
relatera till.
När bondesamhället ger vika för ett
urbant och industriellt samhälle med snabbt
föränderliga sociala relationer
upphör nybildningen av ordstäv.